Det är en dag att fira, att muren föll och revs för 20 år sedan och det kommunistisk/socialistiska östtyskland inkl. Sovjetunionen bryts sönder och inför demokrati. Där frihet och folkets röst bestämmer vad som ska göras och inte göras. Det är en viktig dag för västvärlden, dagen då kommunismen föll. En smutsig och otrevlig, förgiftad och korrupta ledare i de kommunistiska länderna tvingas avgå och in träder den demokratiska fria vågen där människor får ta plats och göra fria saker utan att kontrolleras. Det har pågått ett liberaliseringsjobb i hela östeuropa och det pågår ännu idag för att få bukt med de sista diktaturerna, såväl kommunistiska som fascistiska, demokrati och frihet, det är vad jag önskar alla människor i världen! Där den lilla människan är lika viktig och lika värd som den som råkar leda och styra landet. Alla människors lika värde och rätt till samma självförverkligande fram till att man är myndig, därefter får var och en ta det ansvar man vill för att nå sina drömmars mål! Det är grundtanken inom ett liberalt synessätt.
Peter – med tro på frihet åt världen!
Liberalism, pyttsan. Tacka vet jag Kuba. Allt gott kommer därifrån, tänk bara på Cuba Cola och kubismen!
av: Jocke den november 10, 2009
, kl. 12:54 f m
Ja, Kubism är bra, Pet shop boys senaste musikdvd heter Cubism. Den har jag förövrigt inte…
av: Silver den november 10, 2009
, kl. 12:55 f m
Vad är det egentligen för frihet när pengar styr? Att leva under kapitalismens diktatur är inte mkt bättre. Faktum är att många tyskar tycker att de hade det bättre under DDR. Sen har självklart saker och ting blivit bättre, bostäderna inte minst. Och det fria meningsutbytet. Men faktum är att helt fria är vi inte; det är fortfarande pengarna och de som har mest pengar som styr vår värld. Jag tror på socialism som idé. Tyvärr är det bara att konstatera att med makt kommer en önskan om att få mer makt. Det gäller såväl kapitalistik som kommunistisk diktatur. Hur många människor har inte dött i kapitalismens namn? Vietnamn, Afganistan -listan kan göras lång.
av: Joey den november 10, 2009
, kl. 2:34 e m
Jag tror inte på socialism, det är ett system som skapar människor som ska vara stöpta i samma form, annars passar de inte in. Och att staten ska bestämma vad jag som medborgare ska få göra är helt fel, enligt mig. En medborgare ska få göra precis vad hen vill och endast tvingas till lydnad i de absolut humanitära lagar som ska stiftas av staten. På så sätt skapas ett fritt liberalt samhälle där individen får ansvara för sitt eget liv och sin egen utveckling. TIll skillnad från DDR där staten bestämde vad du skulle jobba med och tvingade in dig i olika system och övervakade dig, snacka om 1984-syndromet.
av: Silver den november 10, 2009
, kl. 3:02 e m
Nej, socialismen i sig säger ingenting om att alla ska vara likadana. Det läser du in utifrån vad du har läst om kommunist -regimer. Vad den säger är att alla ska ha lika rättigheter och att ingen ska få sätta sig över någon annan bara för att hen råkar vara rikare än den andre.
Jag tycker det är fel att begära att staten ska förse medborgarna med skola, vård och omsorg etc om man inte själv är beredd att bidra med något ( t e x skatt). Att man ska få göra vad man vill kan vidras till absurdum: t ex är det ju samhället som får lida om du väljer att utnyttja din medborgeliga rättighet att supa skallen av dig. Självklart ska inte staten bestämma vad man ska jobba med, men så är det implicit redan idag: väljer man en bana som kultur -arbetare eller konsthantverkare får man vara beredd på att gå arbetslös en lång tid, till skillnad från t e x en läkare. Eller att tek -nat -fakulteterna får mer pengar än vad de humanistiska får.
På så sätt kan man ju säga att staten har bestämt vilka yrken det ska satsas på.
av: Joey den november 10, 2009
, kl. 5:34 e m
Jag tycker det är precis vad man som medborgare kan kräva av staten, att det ska finnas skola, vård och omrsorg och att man som medborgare får ta del av det. Tvärt om som du säger, ska skatt gå till just sjukvård och skola så alla får samma möjligheter till självförverkligande? JAg skrev motsatt till det du svarade, att alla ska ha samma rättigheter till självförverkligande och utvecklas på lika villkor fram till en viss ålder, ex. 18 år, därefter ska man själv få välja om man vill utvecklas inom akademiska kretsar, starta eget företag eller jobba som hantverkare etc. Alla jobb är lika mycket värda i detta avseende. Och friheten att supa skallen och köra ihjäl någon är något du tolkade från min text, inget jag själv skrev.
Det är verkligen inte staten som implicit bestämmer vad du ska jobba med idag. Däremot riktar staten viss utbildning genom att ge mer pengar till utbildning inom tek-nat, men du har helt fullt möjlighet att välja vilken utbildning du vill, staten lägger sig inte i. Och man kan inte jämföra det med DDR’s jobbpolitik.
av: Silver den november 10, 2009
, kl. 6:22 e m
Nej, du skrev visserligen inget om om det, men om man hårdrar liberalismen kan man ju se det så. Jag känner liberaler som tycker att staten ska göra mkt få inskränkningar i individens frihet var gäller alkoholkonsumtionen.
Då har du inte förstått vad implicit betyder -det innebär precis det du säger: att staten höjer vissa utbildningar och ger de mer status genom att ge dessa utbildningar mer pengar. De bryr sig inte om vilken utbildning du väljer, men de kanske inte ger dig lika höga forskningsanslag om du väljer att doktorera i sociologi än om du skulle ha valt att forska inom biokemi t e x.
av: Joey den november 10, 2009
, kl. 7:43 e m
Ujuj, nu måste jag ge mig in här och gorma lite!
Staten satsar mer pengar på vissa utbildningar, men den bestämmer inte – inte ens indirekt eller implicit eller vad man nu vill kalla det – om du ska söka dem eller vad du söker för jobb efter att du är klar med utbildningen. Det som händer är att våra skattepengar (för det är dem det gäller) portioneras ut på de utbildningar som det finns störst behov av i samhället. Inte statlig styrning alltså, utan rationell och effektiv användning av skattemedel.
I samhället behövs det helt enkelt fler ingenjörer än sociologer. Det behovet är – gudskelov – inget som staten bestämmer, däremot måste det statligt finansierade utbildningsväsendet anpassa sig efter det behov som finns. Att vissa yrkeskategorier går arbetslösa tyder alltså i själva verket på att universiteten inte har anpassat utbildningsplatserna helt utifrån det behov som finns.
Skillnaden mot socialistiska samhällen är att i dessa bestämmer och planerar staten även helt behovet av arbetskraft inom olika sektorer.
Så till en annan sak. Socialismen säger inget om att alla ska vara likadana. Däremot tror jag många socialister skulle skriva under på att ingen ska få tjäna mer pengar än någon annan, eller åtminstone att löneskillnaderna inte ska vara speciellt stora. Det betyder att personer som jobbar bra, är driftiga, osv. inte skulle tjäna speciellt mycket på att utnyttja sina färdigheter. Den som gör någonting bättre än någon annan ska inte premieras för det.
Socialismen tar därför inte vara på människors personliga egenskaper och även om den inte explicit säger att alla ska vara lika så premieras inte olikheter. Istället är personer med unika och positiva egenskaper ett ständigt potentiellt hot mot den rådande ordningen.
Jag skulle inte vilja ställa kapitalism mot socialism. Istället är liberalism (som inte alls behöver innebära kapitalism) kontra socialism ett betydligt intressantare motsatspar. Liberalismen litar på att människors fria handlande konvergerar mot bra och effektiva samhällslösningar. I de allra flesta fall är det så. Socialism måste alltid tvingas fram eftersom människor av naturen har olika färdigheter. I frånvaro av tvångsåtgärder kommer därför en fri marknad att skapas, där människor specialiserar sig på det som de är bra på, och – visst – som en följd uppstår vissa sociala och ekonomiska skillnader.
Men var uppstår det orättfärdiga i en sådan samhällsordning som skapas genom fria val på en fri marknad, där människor får göra det de är bra på, där var och en har en plats och en funktion och där ingen tvingas till någonting?
av: Jocke den november 10, 2009
, kl. 8:43 e m
”Men var uppstår det orättfärdiga i en sådan samhällsordning som skapas genom fria val på en fri marknad, där människor får göra det de är bra på, där var och en har en plats och en funktion och där ingen tvingas till någonting?”
Men detta system har vi inte ens idag! En fri marknad kommer för eller senare leda till hyper -kapitalism där några få äger alla produktionsmedel. Detta skapar ett system med arbetsgivare och anställda, där vissa får jobb och andra inte. De riktig mäktiga kapitalisterna kan sätta agendan för den politik som ska föras. Passar den inte kan man alltid hota med att flytta produktionen till låglöne -länder och göra ännu mer folk i Sverige arbetslösa. På vilket sätt skulle detta system fånga upp varje människans inre potential?
Ett samhälle där ingen tvingas till något låter ju fint, men säg att man inte tycker det är kul att betala skatt, köra på höger sida etc? Som sagt, det går att hårdra liberalismen flera växlar, och många ultra -liberaler skulle nog säga att betala skatt är en djup inskränkning av individens frihet.
I ett socialistisk system kan arbetarna själva äga produktionsmedlen/företagen genom kooperationer och vinsterna tillfaller alla anställda istället för ett fåtal höga chefer/aktie -ägare.
Jag ser inget egentligt fel i att premiera vissa för att de har gjort ett bra jobb, men samtidigt ser jag ett problem med höga bonusar såsom i Skandia som inte kom övriga anställda till del. Varför ska en chefsposition värderas högre än någon som jobbar på golvet? Jobbar de inte båda så gott de kan utifrån sina förutsättningar?
Jag skulle vilja se företag där man jobbar mot ett gemensamt mål och där alla anställda är lika mkt värda. De företagen är i vår kapitalistiska värld tyvärr väldigt få. Där är du bara en kugge i hjulet som lätt kan bytas ut när du inte orkar längre.
av: Joey den november 10, 2009
, kl. 9:50 e m
Det där resonemanget om hyperkapitalism låter lite väl pessimistiskt tycker jag. Det finns naturligtvis en risk för att det kan bli så på vissa marknader, men långt ifrån alla verksamheter har utvecklats åt det hållet.
Men på de marknader där det verkligen blir så – vad är egentligen problemet med ett mindre antal starka ägarintressen? Man måste komma ihåg att ägarna inte kan sitta som några små kejsare och hitta på vilka knasigheter som helst – de måste agera för företagets bästa. Ju större kapitalinsats desto större vilja att driva företaget på det bästa och effektivaste sättet.
Ta exemplet med flytt till låglöneländer. Ett sådant beslut kommer inte hux flux för att man kan tjäna ett litet korvöre extra på det. I de allra flesta fall sker det efter noggrant övervägande om att företaget på sikt inte kan överleva utan en sådan åtgärd. Hade företaget (osannolikt nog) drivits som ett kooperativ med starkt och likafördelat inflytande från de anställda hade en flytt inte blivit av, företaget hade fortsatt gå dåligt och på sikt lagts ned eller gått i konkurs.
Att driva företag på ett affärsmässigt sätt leder inte alltid till att det blir som alla anställda vill, men att driva olönsamma verksamheter på ett ineffektivt sätt håller inte heller och är inte bra för de anställda!
Som du säger, i dagens system finns arbetsgivare och anställda och det finns hierarkier inom företagen. Det är ett enkelt och effektivt system där allas intressen tillgodoses. Alla anställda har inte intresse eller kunskaper nog för att driva ett företag eller inneha en chefsposition med mycket ansvar.
Men om man nu vill ha ett samhälle där allt drivs som kooperativ – hur ska man nå dit? Och hur ska man förhindra att konkurrerande och mer effektiva verksamheter uppstår istället? De tvångsåtgärder som måste till för att skapa ett sådant system och upprätthålla det tror jag ligger långt bortom vad de flesta kan tänka sig idag.
F.ö. tycker jag inte att liberalismens ideal motsägs av att alla i praktiken inte kan göra som de vill. Det är väl ändå bra med så mycket frihet som möjligt?
av: Jocke den november 11, 2009
, kl. 8:06 f m